Ett litet sentimentalt deppinlägg..

Detta blir ett litet depp-inlägg för det är just så jag känner mig. Har haft en supermysig helg med J och donat i hans lägenhet. Sen kommer man hem till sin egna lägenhet som inte alls känns lika mysig och "hemma" längre. Har haft superdåligt samvete över att ha lämnat Vickan själv två nätter i rad och känner mig riktigt hemsk när jag vet att det är så det kommer vara i fortsättningen. J och jag kommer pendla med att vara här och i hans lya. När jag är hos han så blir Vickan ensam. Jag har saker här och på Östra Lugnet. Kommer bo i en väska, typ. Veet att detta förmodligen är världens i-landsproblem men jag känner mig bara stressad och förvirrad. Helst av allt vill jag att tiden ska gå snabbt så att vi småningom kan flytta ihop och leva tillsammans, just nu är det min största önskan. Trodde aldrig jag skulle kunna känna såhär mycket för en människa igen och jag är livrädd för att förlora det.

Förmodligen är det bara lite lätt söndagsångest och trötthet men hela jag är ett riktigt känsloknippe idag som har sjukt nära till tårar. J är så fantastisk på alla sätt och gör allt för att göra mig glad. Nyss kom han med en kopp té och en puss. Gull!

Tula Allana Jessen

Idag har det varit dop för söta Tula. Fantastiskt vackert och jag var mer än rörd över den fina dopceremonin. En kyrka kan verkligen göra den tuffaste tårögd. Allt var så fint! Tula var på ett strålande charmigt humör, prästen jättetrevlig och kanonbra, sångerna var så underbara (låten "Isn't she lovely" som framfördes av Minnas kompis slog allt!). En mycket lyckad dag!

    

1. Mamma Minna, gudmor, gudfar med Tula och prästen Carina

2. Tula är nu döpt!

3. Tula sken som en sol hela tiden

4. Kycklig mamma med en ängel

5. "Farfar" Hazze med Tula :)



Tula blev sen trött och somnade. Så bedårande!

Gulle!

Idag när jag kom hem så stod det en bukett blommor till mig på bordet. Mina favoritblommor också. Är han inte fin min baby? ;)

                    
                     Vickan tycker med att de är fina :)