Att titta tillbaka

Jag älskar att titta tillbaka i arkivet i bloggen! Jag blir så sentimental när jag läser om hur det var för tre år sedan när Arvid bara var några månader. Det är så lätt att man glömmer bort och därför är jag så tacksam att bloggen finns för att minnas tillbaka. Hittade detta kortet på mina underbara killar och jag tycker det är helt fantasiskt fint. Vilka killar jag har va? ♥
 
 
När klockan var halv åtta i morse så hade jag redan hunnit plocka ur maskinen, städa köket och bakat kvällens efterrätt. Nu ska jag fortsätta med städningen och sen bege mig för att möta upp Jon hos läkaren. Jag är nervös men ändå spänd på vad vi har för alternativ. Hur det än blir så kommer det bli bra för vi har ju redan vår älskade prins. Men, drömmen är såklart att kunna ge han ett litet syskon.

Provdukning

Imorgonkväll kommer mina kollegor hem till mig på julbord. Jag har gjort nån maträtt varje kväll sen några dagar tillbaka och imorgon "jobbar jag hemma" genom att stå i köket hela dagen. Jag älskar ju julmat och tycker dessutom om att ha bjudningar så därför blev jag glad när mina arbetskamrater tog mitt förslag på julbord hemma istället för på restaurang bra. Jag tycker inte själv att julborden ute på stan eller på värdshusen är så supergoda utan det absolut godaste är ju det som man lagar själv. Sen är det ju så mycket trevligare att vara hemma hos nån och det blir lite mer familjärt på så sätt. Ikväll har jag gjort klart all julgodis och skinkan har blivit griljerad. Och så har jag påbörjat dukningen vilket är det absolut roligaste, haha. Jag hoppas på en fantastisk kväll och att alla kommer trivas och må väl.
 
Provdukade med granris men får nog ta in det först imorgon så det inte barrar på tallrikarna, haha, Och så skulle jag vilja ha en linneduk och linneservetter istället för vanliga i papper. Men det får bli till nästa tillställning!

Nästa steg

I veckan ska vi på gemensamt besök hos vår läkare. Då ska vi få information om eventuell ivf. Japp för det är i det läget vi står i idag. Vi fick för några veckor sen besked om att vi förmodligen inte kommer kunna få syskon på naturlig väg och på onsdag får vi alltså reda på om det ens är värt att gå vidare med provrörsbefruktning och vad som krävs av oss, både fysiskt och ekonomiskt. Jag kommer inte gå in på vad som är "fel" eller varför det inte fungerar. Just det känns för privat. Men jag känner ändå att detta är nåt jag vill dela med mig av. Jag har ju varit öppen med detta tidigare och eftersom bloggen och ni, mina läsare, följde oss i längtan efter Arvid så vill jag skriva om det nu med. För mig känns det mycket lättare att vara öppen med det. Jag kan säga att jag är både nervös och förväntansfull inför läkarbesöket. Samtidigt så känns det så bra att vi går på ett gemensamt samtal och att läkaren har avsatt en bra stund för oss. Det känns tryggt att veta att man är i goda händer ♥
 
 
Ikväll har vi haft så roligt med vår busiga lilla kille. Vi har busat och hoppat i soffan (som man egentligen inte får, haha), lekt "inte nudda golv" med kuddar på golvet och skrattat åt varandra så vi blev alldeles hesa. Åå lilleman vad vi älskar dig! Vi är så otroligt tacksamma för att du kom till oss och berikade våra liv.