Fighting a battle

Läget är oförändrat. Cytoteken gör inte alls det den ska (framkalla sammandragningar så att det döda stöts ut) och igår var på gyn igen. Ännu ett ultraljud gjordes och det visade att behandlingen inte fungerat. Så det blir operation. Jag hade gärna velat ha det avklarat så fort som möjligt men fick tyvärr ingen tid förrän på tisdag. Känns som en evighet dit. Jag vill bara bli av med det här nu. En väldigt konstig känsla att gå med nåt som inte lever i min livmoder och när kroppen dessutom fortfarande tror att den är gravid. Sjukt surrealistiskt!
 
Jag gör inte mycket här hemma. Sover, gråter, tittar på SATC-avsnitt, läser bloggar, googlar ma, kramas med mina killar och kollar resor. Ni vet ju mitt behov av att åka utomlands på våren. Det behovet är större än någonsin nu. Vi hade ju inte tänkt resa detta året eftersom vi hade annat att se fram emot. Nu när läget är som det är så drömmer jag mig bort och knarkar sista minuten-resor. Tror dock inte att det blir av men drömma går ju.
 
Ja ni, det är rätt så utlämnande och nakna inlägg jag bjuder på. Kanske stör det någon men snälla, håll det i så fall för dig själv. Jag mår så mycket bättre av att skriva och dela med mig. Och jag tror att jag får så mycket tillbaka på det och läker snabbare. Jag är tacksam att jag har förmågan att prata öppet om sånt som är svårt. Att inte ensam bära bördan, typ.
 
 
 
 
Madde

Som om inte sorgen var nog ska du/ni behöva gå igenom detta också... Och ja, det är fruktansvärt att man ska behöva vänta så länge, i dessa sammanhang är tisdag en evighet och det gör mig extra frustrerad på kvinnovården. Stor kram <3

Nina

Tänker på er ♡ poppar fram massor med minnen från Cypern just nu, 1 år sedan redan! Förstår att din längtan att komma iväg och få njuta med dina nära och kära är stor! Ta hand om er!

Www.angusfoto.blogg.se

Helt galet att du ska behöva gå så länge, kan inte ens sätta mig in i det du går igenom. Du är modig o stark som delar med dig och vet stt många uppskattar det! Det blir lite lättare om man vet att man ibte är ensam! Och många går igenom samma sak.det gör det inte mindre hemskt o orättvist men lite mindre ensamt

Emelie

Kära fina Erika! Jag är så ledsen (och arg) för er skull. Det räcker liksom nu. Förstår och vet precis hur du känner. Det gör ont, man är arg, frustrerad och utelämnad. Ibland allt på en gång. Inget jag säger hjälper just nu men jag vill ändå säga att själva skrapningen är inget "farligt" eller obehagligt. Det jobbiga är det psykiska. Om du på något vis vill prata eller skriva av dig så finns jag här. Massor med kramar

PS. Du är så mycket starkare än du tror!

Anonym

Camilla

Man kastas tillbaka till den tid då man gick igenom det du nu får gå igenom och minns alla tunga tankar. Livet levererar helt klart upp och nedgångar men är inte på något vist rättvist. Jag tror inte längre på någon karma för det finns inget man har gjort för att behöva gå igenom det där.
Vet att det är tungt men vet också att man tar sej igenom mer än vad man någonsin visste att man skulle klara av.

Camilla

Man kastas tillbaka till den tid då man gick igenom det du nu får gå igenom och minns alla tunga tankar. Livet levererar helt klart upp och nedgångar men är inte på något vist rättvist. Jag tror inte längre på någon karma för det finns inget man har gjort för att behöva gå igenom det där.
Vet att det är tungt men vet också att man tar sej igenom mer än vad man någonsin visste att man skulle klara av.

Annsofie

Saknar dig! Ta hand om dig♥️

Ida

❤❤❤❤❤❤❤❤