Morfar


Igår somnade min fina morfar in. Han var inte sjuk och hade inte ont, utan var helt enkelt bara gammal i hjärtat som lilleman säger. Nästa vecka skulle han fyllt 93 år. Han fick den bästa döden (om det nu finns någon sådan men jag väljer att tro det) och dog i sömnen. Han hade varit på toaletten, gått till sängen och bett om ett glas vatten. Han la sig och drog upp täcket, tog två andetag och somnade in. Så vackert ändå och även om jag är ledsen för att inte längre ha han här hos oss så är jag tacksam att han fick avsluta livet just såhär. Det är precis så som jag själv vill dö när jag är gammal och fått leva ett rikt och härligt liv. Åh lilla morfar vad jag tänker på dig, hela tiden. Det är, som på bilden här ovan från förra sommaren, som jag kommer komma ihåg min morfar. I en stol i trädgården på deras härliga ställe på landet. I fin tröja (min morfar var en riktig snygging!) och med ett leende på läpparna. Morfar älskade fester och kalas och hade ett oerhört socialt liv med många vänner. Jag är helt övertygad om att han nu befinner sig på en härlig plats med alla de vänner som lämnat jordelivet innan honom, med ett dragspel i famnen och en whisky bredvid sig. Ja, så är det nog.
Madde

Så fint skrivit ❤️ Beklagar sorgen. Kram

Mickan

❤️