Nu är det över

Det känns som att en stor sten med ångest lossnat från mitt bröst. Nu är det över. Det blev ingen operation. Jag fick dock byta om till operationskläder, läggas på operationsbordet, få nål i armen, värmetäcke på och pulsmätare i fingret. Innan de skulle söva mig så ville läkaren ta ett ultraljud för att dubbelkolla och bra var väl det för det visade att kroppen faktisk skött bortstötningen alldeles galant tidigt i morse. Jag började gråta av lättnad för jag var så himla nervös av att bli sövd. Så- upp igen, ut med nål och klappar på kinden från den snälla operationssköterskan. Jag kände mig dock jättedum som hade upptagit deras tid men de bedyrade att det var ju inte nåt som jag kunde rå över och att det var ju bara skönt för mig att jag slapp bli skrapad.
 
De hämtade Jon i väntrummet och vi kunde efter att jag bytt om lämna sjukhuset. Jag känner mig så lättad och kan för första gången på en vecka se framåt och faktiskt känna lite glädje med och inte bara sorg. Det som hänt är så otroligt ledsamt och onödigt men nu är det dags att blicka framåt och ändå vara tacksam för den vård som jag fått och framförallt all stöttning från alla håll. Tack från djupet av mitt hjärta för alla fina sms, meddelanden, samtal, kramar och hejarop. Vilka underbaringar jag har i min närhet <3
 
Jag är sjukskriven veckan ut och ska vila, läka och samla energi. Livet går inte alltid åt det håll man vill men oftast så blir det i slutändan väldigt bra ändå.
 
 
Ida

All kärlek till dig!!! ❤

Lina

Du är så stark! Jag beundrar dig! ❤️❤️