Uppdatering från mig

Hej ni som fortfarande kikar in här! Det var ett tag sen som jag loggade in och anledningen stavas utmattning. Jag brakade helt enkelt ihop och fick snabbt en tid hos läkaren. Jag må vara envis, otålig och impulsiv men ibland tar det mig långt. I alla fall när det handlar om att se till att få hjälp, snabbt. Läkaren sjukskrev mig direkt. Jag trodde att jag på min höjd behövde lite vila i typ två veckor men läkaren såg mina symtom, och tog de på största allvar, och sjukskrev mig längre än så. Nu går jag hos en kurator en gång i veckan tills jag får tid hos en terapeut som jobbar med just utmattningssyndrom. Jag har dessutom stadig kontakt med min fantastiska läkare och jag kan inte tacka honom nog för att han fångade upp mig i rättan tid. Jag såg inte alls att det var så illa som det var eftersom jag faktiskt inte var den där blöta fläcken på golvet som de flesta utbrända är. Han sa att jag nog hade hamnat där om jag inte tagit hjälp och kört på i samma tempo några veckor eller månader till.
 
Jag kan i nuläget inte säga vad det är som satt mig i denna situation. Det vore enkelt att skylla på stress på jobbet men så är inte fallet. Jag älskar mitt jobb men tror att detta egentligen sträcker sig flera år tillbaka. Det är ju sån här jag är. Kör på i 220, vill alla väl och säger alltid ja. Vid nederlag så borstar jag av mig och kör på igen i samma tempo utan att stanna upp och reflektera och bearbeta. Det får jag sota för nu.
 
Jag hoppas att den här tiden som sjukskriven, tillsammans med vila och hjälp av terapeut, kan få mig att ändra vissa beteenden hos mig. Det krävs jobb och det är svårt att ändra invanda rutiner. Ordinationen i nuläget är vila, återhämtning i form av sådant som gör mig glad, lugna promenader (svårt att gå sakta för någon som är van att gå promenader enbart för motionens skull), god sömn (jag jobbar på det) och att vara här och nu. Göra en sak i taget och göra saker lugnt. Enkelt kan tyckas men oj vad jag kämpar. Läkaren och terapeuten säger att det krävs tid och att kroppen och knoppen så småningom kommer fatta. Jag hoppas de har rätt.
 
Jag mår ju bra av att skriva och dessutom dela med mig. Kanske är det en form av bekräftelsebehov men då får det vara så. Så länge som jag mår bra och inte känner stressen så kommer jag logga in här emellanåt och skriva av mig. Inga krav och ingen press är min nya melodi.
 
 
En fantastisk blomsterbukett kom med bud idag. Tack kära kollegor!
Allmänt | |
#1 - - Anonym:

Ta hand om dig finaste Erika, vet vad du går igenom och det enda jag kan säga är att du gör rätt och det kommer bli mycket bättre när du tagit dig igenom det❤️stora kramar från Ullis

#2 - - Therese :

Ta hand om dig!

Upp