Nu byter hon jobb igen!

Idag gjorde jag min sista dag på Svenssons. Har fått en del frågor (och även gliringar) om att jag byter jobb såhär snabbt efter jag började i Lammhult i juni och för att slippa dra hela historien varje gång så kommer en snabb förklaring här för jag vet ju att de flesta av mina vänner och bekanta läser här. Smidigt! ;)
 
Ni som följt mig vet att jag förra året gick in i väggen efter ett otroligt tufft år som platschef på en tandvårdsklinik. Jag insåg, när jag kom tillbaka efter sjukskrivningen, att ett jobb där man mår dåligt och går till med en klump i magen inte är värt alla pengar i världen. Så jag sa upp min chefsroll (vilket var dumt enligt vissa och modigt enligt andra) och tog ett vikariat på Svenssons som innesäljare på kundservice, samtidigt som jag började studera till inredare på distans. Kort därefter gick tandvårdskliniken i konkurs så i efterhand är jag glad att jag valde att lämna innan än att bli plötsligt arbetslös och hamna på Arbetsförmedlingen.
 
Jag har älskat i princip varje minut på Svenssons men eftersom det bara var ett vikariat så var jag beredd på att jag skulle behöva byta jobb igen framöver. Det blev lite förändringar i min tjänst pga omorganisation och i den vevan började jag kika efter ett extrajobb. Helt enkelt för att få en inkomst som vi klarar oss på. Det var då jag hamnade på Wellness, vilket jag är otroligt tacksam för. Där har jag sen tre månader tillbaka jobbat extra som medlemsrådgivare och trivs väldigt bra. Nu i december fick jag erbjudande om en fast tjänst där och eftersom det är både närmare dit och ett schema, som passar oss i familjen bättre, än vad jag har nu så valde jag att tacka ja. Simple as that!
 
Jag har som personlig regel att inte vara på ett jobb mer än sex år om jag inte utvecklas. Som t ex på Åklagarmyndigheten slutade jag efter just sex år för jag kände att jag ville mer. Jag ville framåt.  Och det var då jag hamnade på Smile där jag fick chansen att till slut få en chefsroll. Vilket, trots att det blev som det blev, är stolt och glad över att fått chansen. Det är ju något som för alltid kommer stå på mitt CV och som jag tror gjorde rätt så bra.
 
Istället för att se mig som en "hoppjärka" så är jag stolt över mina jobbår. Jag har jobbat sen jag var 16 år och fram till jag var 25 år så jobbade jag som undersköterska både inom hemtjänst och demensvård. Sen har jag jobbat som kundtjänstmedarbetare, innesäljare, utesäljare, domstolssekreterare, IT-administratör, koordinator, platschef och som nu- medlemsrådgivare. Så ja, jag är ganska så nöjd med mina erfarenheter och vad jag hittills åstadkommi i mitt yrkesliv. Jag avskyr att känna mig sysslolös och att inte bidra. Jag ser det som en av mina styrkor. Vi är alla olika. Vissa nöjer sig och trivs med att spendera många år på samma arbete och i samma roll. Och det är såklart också okej. Andra är dock som jag och vill testa på många saker och utvecklas inom flera olika yrken.
 
 
Vi är för jädra dåliga i Sverige att känna oss stolta över oss själva utan att det ska låta som skryt. Jag väljer att trotsa jantelagen och ger mig istället en stor jädra klapp på axeln. 
 
 
Jag kommer att tänka på mina vänner på Svenssons varenda gång jag tittar på min lilla apa :)
 
 
 
 
Allmänt, Jobb | |
#1 - - Anonym:

Har du någon specifik urbildn. i botten? Gått högskola/ universitet?

Svar: Nope. Är undersköterska i botten. De jobb jag har haft har jag fått genom ihärdighet, tur och livserfarenhet ;)
Erika- familjeliv, träning och inredning

#2 - - Emma Vuckovic :

Lycka till & helt rätt att klappa dej själv på axeln! 😊

Svar: Tack snälla Emma! <3
Erika- familjeliv, träning och inredning

#3 - - Malin:

Hej! Tycker du gör helt rätt i att bryta när du känner att det är dags. Är själv i det läget att jag funderar på om jag ska göra något annat. Jag har gått in i väggen en gång för 7 år sedan, jobbat mig tillbaka och jobbar 100% som lärare och det suger musten ur mig precis. Frågan är bara vad man ska göra... Bor i en liten stad så det finns inte så mycket att välja på...

Svar: Tack för din kommentar! Man känner ju sig bäst själv tänker jag. Plus att man måste ju våga. Alltid svårare i mindre städer men det är absolut inte omöjligt. Jag håller tummarna för dig <3
Erika- familjeliv, träning och inredning

#4 - - Linnéa Lundgren:

Tycker du gör rätt i att byta om det passar sig bättre o ger dig andra möjligheter framöver. Kämpa på! 😊

#5 - - Anonym:

Du är grym och SKA vara stolt över dig själv🤩!!! Puss från Aussie❤️

#6 - - Tette:

Du vet vad jag tycker!;-) Och härligt se att vi krossar jante lite, tycker absolut du ska vara stolt. Inte minst med hur långt du kommit med dig själv sista året!! <3

#7 - - kristina:

hur går det med inredarutbildningen då? har du hoppat av den också?

Svar: Absolut inte! Den gör jag i min egna takt och på distans. Vad menar du förresten med ”hoppat av den OCKSÅ”? Vad har jag mer ”hoppat av”? Den utbildningen går jag enbart för min egna skull och för mitt intresse. Det har jag också förklarat tidigare. Du ska nog fundera på hur du formulerar din fråga.
Erika- familjeliv, träning och inredning

Upp