Välkommen helgen!


Ikväll blev det nåt så enkelt som varm pastasallad med grönkål och parmesan till middag. Så himla god och lite lyxigare än "vanlig" pastasallad.
 

Pasta med grönkål, pinjenötter, citron och parmesan

4 portioner

2 schalottenlök

1 vitlöksklyfta

2 msk olivolja

200 g grönkål

3 dl vispgrädde

100 g riven parmesan (ca 2 dl)

5 msk rostade pinjenötter

1 tsk rivet citronskal en skvätt färskpressad citronsaft

flingsalt och nymalen svartpeppar

400 g valfri pasta

hyvlad parmesan till garnering

 

Skala och finhacka schalottenlök och vitlök. Riv loss bladen på grönkålen från stjälkarna. Grovhacka bladen.

Fräs schalottenlök och vitlök i olivolja i några minuter i en stekpanna. Tillsätt grönkålen och fräs tills grönkålen sjunker ihop något, ca 3 minuter.

Under tiden, koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen.

Häll på vispgrädde i stekpannan och låt koka ihop. Häll av vatten från pastan. Blanda pastan i kastrullen med grönkålssåsen samt parmesan, pinjenötter, citronskal och citronsaft. Blanda ordentligt och smaka av med salt och svartpeppar. Jag toppade med knaperstekt bacon för att få den lite matigare. Så gott!

Garnera med hyvlad parmesan och servera direkt.

 

Första jobbveckan efter semestern är gjord och jag välkomnar helgen med öppna armar. När jag kom hem så blev det skiftbyte med den lille huliganen och Jon stack ut med kanoten och ett fiskespö. Lilleman och jag drog ett träningspass i trädgården (fast Arvid tränade inte så mycket, haha) och nu blir det popcorn och Greta Gris. Denna gris rullar numera ständigt på tvn! Trevlig fredagskväll på er!

Sängbord


Den där gamla lådan som jag hittade i boden blev, efter lite färg, ett sängbord. Tycker det är smart med sängbord som hänger på väggen istället för som står på golvet. Blir ju så mycket enklare att städa under, haha. Gillar att det inte är så stilrent utan med en lite äldre stil. Mässingsljusstaken köpte jag på second hand för 30 spänn och den blev fin på hyllan tycker jag.
 

 
Idag har vi tagit ett sista farväl av morfar. En väldigt fin begravning. Jag blir alltid så känslosam i kyrkor och tårarna började rinna på mig så fort jag steg in i kyrkan. På nåt sätt så kändes det ändå fint eftersom han fick det värdiga avslut som han fick. Tänk att få bli så gammal som 93 år och somna in lugnt och stilla utan varken smärta eller oro. Vackert på nåt sätt.