Sunday mood

Söndagshumöret här hemma är rätt lugnt. Lilleman fick feber igår kväll och den sitter i även idag. Så medan han går på Alvedon och myser runt i sina nya snickarbyxor som han vägrar ta av sig så rensar jag kökslådorna. En massa nyckelringar ska göras klart med och nu är jag uppe i så mycket mer pengar till bröstcancerfonden än vad jag hade kunnat hoppas på. Så roligt! Och så känns det extra bra på grund av den låga kommentaren jag fick av "Anna" i det här inlägget. Touché!
 
 
Katterna, mor och son, är allt annat än bra vänner så det här är lite av en seger, haha. Kajsa är så trött på Ernst och att han är så framfusig så hon fräser mest åt honom. Men nu myser de i alla fall hyfsat nära. Ernst har fastnat för fårskinnet jag köpte på stans höstmarknad i fredags. Har länge velat ha ett riktigt och inte bara ett sådant från Ikea som finns i de flesta hem. Och förresten, namnet Ernst har faktiskt Arvid bestämt. - Efter han på tv, mamma!  Min pojk det! ;)
 
 

Hej!

Dagarna går så fort och man hinner knappt stiga upp ur sängen förrän det är dags för att gå och lägga sig igen. Jag har varit rätt så trött om kvällarna men gissar på att mörkret bidrar till det. Det är mest jobb för min del, även om jag denna veckan varit hemma onsdag-fredag pga halsont igen. Dessutom tappade jag rösten på tisdagskvällen och har knappt fått fram ett ord. Med andra ord har det varit tyst och lugnt för mina grabbar här hemma om kvällarna, haha.
 
Har inte använt kameran på evigheter (har ju använt den mest till bloggen och eftersom jag inte bloggar på samma frekvens som tidigare så blir tyvärr även den liggande) och känner mig riktigt ovan vid inställningarna. Men jag knäppte några bilder för att visa vad jag gjort på senaste.
 
 
Jag såg på ett instagramkonto häromdagen att man hade satt en orkidé i en vas med vatten istället för i kruka. Snyggt tyckte jag så jag härmades! Nu får vi se hur länge den lever.
 
 
Mannen och jag firade fruktbröllop i torsdags så han kom hem med en stor bukett vita rosor och en hel kasse med just frukt för att fira. Tack älskling ♥
 
 
Lite loppisar har jag med hunnit med och bland annat så inhandlades de här fin-fina svalorna i mässing. Ska ha de på väggen men inte riktigt bestämt var ännu. Visst är de ljuvliga?
 
 
Och så har det såklart blivit lite diy:s med :) Den mesta tiden för det har i och för sig gått till att göra halsband, armband och nyckelringar till min lilla rosa månads-kampanj (uppe i över 2000 kronor nu!) men jag har även testat att göra egna ljus. Har sparat ljusstumpar som jag förra helgen smälte i vattenbad, droppade i kanelolja och hällde i tomma burkar. Fint och billigt. Trevlig gå-bort-present tycker jag!
 
 
Arvid har blivit en hejare på att skriva bokstäver och häromdagen skrev han sitt namn. Stolta föräldrar vill jag lova! Han har börjat gilla att rita och måla (mer än innan!) med och kan sitta länge med det. Mysigt!
 
 
Fick med mig en Elefantöron-bebis av mamma idag och som jag hoppas blir en stor och fin växt.
 
 
Jag gillar ju, som en del av er vet, kastanjer och plockar alltid en massa sådana på hösten. I år har de dessutom fått lite mönster på sig av en poscapenna. Rogivande att sitta och kludda på om kvällarna.
 
 
Men nu, nu blir det en kopp kaffe och senaste numret av Härligt hemma. MIna Ernst-kaffekoppar jag beställde för ett tag sen kom häromdagen och är numera (såklart!) mina favoritkoppar. Trevlig lördagskväll vänner och klicka gärna på hjärtat om ni gillar mitt inlägg. Puss!
 
 

I huvudet på en 4-åring

Arvid är i en helt fantastisk ålder och även om den där 4-årstrotsen gör sig påmind varje dag så måste jag ändå säga att så klok som han är nu är helt underbart. Han är en tänkare och man kan ibland riktigt se hur hjärnan arbetar med all information som den dagligen tar in. För tillfället pratar han och frågar mycket om döden. Jag tror han började tänka mycket på det när hans gammelmorfar dog. Arvid var inte med på begravningen (tycker man kan bespara så små barn det om det är möjligt) men vi har berättat om kyrkan, kistan och allt det runt omkring. Lilleman undrade en del om hur gammelmorfar kunde vara både i kistan och i himlen. Ja, visst är det helt klart en befogad fråga.
 
Nu ikväll så sa han till mig och Jon att han aldrig vil att vi ska dö. Vi sa att vi förhoppningsvis dör när vi är gamla.
"- När hjärtat är gammal och trött?" frågade han då. Ja, precis. Jag sa att även unga människor kan dö och att det inte alltid beror på gammalt hjärta. Han kläcker då ut sig något så finurligt och klokt: "- Men om man ska dö är det ju bara att hålla i sig!". Hur då frågade jag. "- Jo, för om man håller i sig i nåt så kan man ju inte åka upp till himlen".