En dag i backen

Vilket härligt avslut på helgen vi har haft. Efter en sen frukost begav vi oss till Hanaslöv för pulkaåkning och korvgrillning. Några vänner till oss anslöt och vi hade ett gäng härliga timmar. Snön som föll inatt och i morse gav stämning och de hade även sprutat backen så det blev bra åk. Jag älskar sådana här utedagar och känslan efter när man är sådär lite frusen och mosig är rätt mysig den med. Då är det gott att värma sig framför kakelugnen när man kommer hem.  
 
 
Nu ikväll har jag veckohandlat medan mannen badat lilleman och fixat iordning inför en "vanlig vecka". Imorgon är det dags för jobb och dagis igen för killarna. Jag har en vecka kvar av min sjukskrivning och ska göra mitt bästa för att ladda både mental och fysisk energi. 2019- jag är redo för dig!
Allmänt, Familj, kärlek & vänner | | 2 kommentarer |

2019- jag är redo för dig!

Gott nytt år kära ni! Första dagen på 2019. Hur känns det? Jag har ont i huvudet och har haft hela dagen. Tror dock inte det beror på för mycket dricka under kvällen utan helt enkelt på för stort sockerintag, haha. Herrejösses vad massa gott vi åt! Trevligt hade vi men alla slocknade direkt efter tolvslaget. Man är ju inte tjugo längre ;) Kidsen höll ut hela kvällen och slog till med ordentlig sovmorgon idag. Skönt men gissar på att nattningen ikväll inte kommer bli alltför rolig.
 
 
Nyårsdukningen och förrätten. Resten glömde jag fota, haha. Men till varmrätt åt vi ryggbiff och hasselbackspotatis. Efterrätt blev citronfromage a la Morberg. Magisk god!
 
Nu är mannen inne i stan och köper den obligatoiska nyårsdagspizzan. Äter ni med pizza? Jag funderar allvarligt på en sockerfri månad. Alltså ingen konstig diet utan helt enkelt "bara" inget godis, snacks, läsk, alkohol eller kakor. Hur många kör liksom inte igång med det såhär i början av året? Vilka är med mig? Inte ens säker på att jag fixar det men det känns som att man är rätt mättad av allt socker som man proppat i sig under december månad. Kan ju vara bra att göra plats för semlorna i februari menar jag ;)

Mitt 2018

2018. Vilket år va! När jag ser tillbaka så ser jag egentligen bara mörker och ångest. Tänk att jag första halvan av året inte fattade vad som var på gång. Sista halvan har varit mer eller mindre kaos men även om jag har mått så dåligt så är jag, nu i efterhand, tacksam för vad som skedde och att jag kom till denna insikten om mig själv. Man behöver inte vara en superwoman för att vara bra. Jag har genom utmattningen lärt mig otroligt mycket om mig själv och vad som egentligen är viktigt i livet. Jobbet, prestationen och målet är inte allt. Ibland är det resan som är målet. Man får inte glömma att njuta på vägen och det viktigaste av allt- inte oroa sig för saker i onödan. Sitta lugnt i båten liksom.
 
 
I början av sommaren tatuerade jag in det här citatet på underarmen. Tänk att jag inte då fattade vad det skulle betyda för mig.
 
 
Den här bilden framkallar ångest. Inte för boken (den var bra!) och inte för hammocken (den är fantastisk!) utan för att jag först då insåg vad som höll på att hända med mig. Bilden är tagen en av de sista dagarna av semestern och jag hade sådan sjuk ångest. Hade inte sovit bra på flera månader, hade hjärtklappning och svårt att andas till och från. Hjärnan gick på högvarv och jag låg långt in på nätterna och analyserade allt. Andra jobbdagen efter semestern brakade jag ihop och blev då sjukskriven för utmattning. En lång rehabilitering väntade och jag är glad att jag då inte förstod hur mycket "jobb" med mig själv det skulle bli. Då hade jag gett upp.
 
När jag kikar tillbaka i arkivet så finns det inte många inlägg, från augusti, att se tillbaka till. Bloggen var inte prioriterad och jag kan se mellan raderna hur dåligt jag mådde. Så tyvärr kommer den här krönikan gå lite hand i hand med utmattningen.
 
 
Mamma och pappa bjöd med oss en vecka till Cypern. Det var underbart men återigen så kan jag i efterhand förstå varför jag var så irriterad hela tiden, kände mig stressad och hela tiden påväg någonstans. Kunde inte koppla av så mycket som jag hade behövt. Jag hade hoppats resan skulle få mig att ladda batterierna men istället så blev det nästan det omvända. Vi hade återigen gått igenom ett missfall och jag trodde att miljöombyte skulle vara gott. Jag önskar att jag hade tagit tillvara mer på den här veckan och tiden med familjen.
 
 
Sommaren kom i alla fall och det med råge. En sådan här fin sommar har jag nog aldrig varit med om. Vi åkte och badade i princip varje dag och jag försökte hela tiden trycka bort den där tunga känslan i bröstet och njuta av här och nu. Istället så såg jag varje ny dag som en dag närmare jobb och stress.
 
 
 
 
En del diys har det blivit under året och det är när jag får skapa och dela med mig av mina kreationer som jag mår som bäst :) Napphållarna var populära och jag fick flera beställningr på dem. Jag gjorde en boklåda till Arvid, en tavla med cirklar efter inspiration från 101 nya idéer och ett matchande kuddfodral. På min sjukskrivning så började jag måla och just den här tavlan (vilket är min första) hänger i vardagsrummet. Jag gillar den så mycket! En filtkudde blev till lagom till advent. Årets adventsljusstake är en gren från skogen och kransen gjorde jag innan jul.
 
 
Gudfar tapetserade valvet i vardagsrummet med den fantastiska tapen Berså från Boråstapeter. Tapeten lyfter hela rummet! Jag målade om sovrummet med kalkfärg från Jotun minerals tidigt i våras och strax efter det målade jag en fondvägg med årets kulör Heart wood från Nordsjö.
 
 
2018 har inte varit ett bra träningsår. Jag höll igång med löpningen under första halvåret och sprang milen. I och med min sjukskrivning så har jag fått tänka om lite. Jag har i princip alltid tävlat med mig själv när det kommer till just träning. Till exempel så har jag tänkt att jag ska springa längre än gången innan, göra fler armhävningar än passet tidigare och vara totalt slutkörd efter ett träningspass. Annars gills det inte. Inte hållbart som ni förstår. Numera är det långpromenader som gäller men har även börjat springa så smått igen. Men skillnaden är att jag numera inte använder mig av Runkeeper, som bara stressar mig istället för pressar mig. En stor skillnad. Jag hoppas komma igång med styrka igen under 2019 och hitta tillbaka till träningsglädjen och syftet med varför jag tränar. Att helt enkelt vara realistisk och vara nöjd med den träningen som blir av. Kommer skriva mer om detta framöver.
 
 
Avslutar min krönika med en bild som betyder mycket för mig och min självkänsla. Innan jul så var jag hos en fotograf som tog fina boudoir-bilder på mig. Just denna fick Jon inramad, haha, och den sitter på väggen i sovrummet. Jag tycker den är väldigt vacker och sensuell och jag känner mig fin. Jag tog fler bilder och som även dem är supercoola, men inget som jag känner att jag vill dela med mig av här, haha. Den här fotograferingen blev lite som en julklapp både för mig och för Jon. Jag skulle aldrig tidigare vågat stå halvnaken inför en manlig fotograf och detta är lite av en seger för mig själv och en riktigt jäkla käftsmäll till 2018 ☺
 
 
Upp