Från två hörn

Vilken bra helg vi har haft! Det känns bra att gå tillbaka till jobbet imorgon. Kommer dock bli en stor omställning eftersom jag numera kommer jobba heltid. Hade planerat att jobba 100% från första maj för att skydda min SGI. Men det beslutet var ju helt i onödan. Jaja. Det blir nog bra ändå. De senaste två veckorna har varit så hemskt tuffa och väldigt ledsamma. Jon och jag pratar ofta om det och jag tror det är bra att ventilera sin ilska och sorg med varandra. Men nu är det nya tag och framtiden får utvisa vad som sker. Nu har vi i alla fall blicken fäst mot Rhodos om tre veckor och efter det får vi se om vi väljer att försöka igen.
 
Jag har städat övervåningen idag och därmed ändrat om lite (älskar att flytta runt lite småmöbler och ändra om bland krukor och växter). Den fina rottingrullvagnen har jag fått av mamma idag (liknande den jag har i vardagsrummet) och så har det äntligen hamnat böcker och prylar i hyllan i sovrummet. Fick såklart inte plats med alla mina böcker men mina favoriter av Camilla Läckberg, Mari Jungstedt, Sofie Sarenbrant, Johan Theorin, Ninni Schulman och Denise Rudberg fick i alla fall plats.
 
På tal om inredning så är ett nytt projekt på gång. Men mer om det en annan gång. Kanske redan imorgon kväll ;)

På väg åt rätt håll!

Första dagen på sjukskrivningen som jag vaknat och mått bra. Nu vänder det! Fortfarande ont i magen emellanåt och har blödningar men absolut inte på samma sätt som de senaste dagarna. Magen är dock väldigt svullen fortfarande men jag antar att den kanske kommer vara det ett tag. Efter grötfrukosten (jajamän jag fortsätter med det nyttiga!) så satte jag mig faktiskt i solstolen och lyssnade på P3 Dokumentär. Satt där en stund och när killarna kom hem så hade vi kramkalas efter att ha saknat varandra i två dygn då lilleman varit hos mormor och morfar. Jon passade på att ta ut altanmöblerna från boden och spola av dem och Arvid sprang efter citronfjärilar. Själv satt jag med en kaffekopp i handen och tittade på. Lagom ansträngande för min del ;)
 
Lilleman är grym på att köra gräsklipparen! Han sitter i Jons knä men styr den helt själv. Blir bra om några år ;)

Nu är det över

Det känns som att en stor sten med ångest lossnat från mitt bröst. Nu är det över. Det blev ingen operation. Jag fick dock byta om till operationskläder, läggas på operationsbordet, få nål i armen, värmetäcke på och pulsmätare i fingret. Innan de skulle söva mig så ville läkaren ta ett ultraljud för att dubbelkolla och bra var väl det för det visade att kroppen faktisk skött bortstötningen alldeles galant tidigt i morse. Jag började gråta av lättnad för jag var så himla nervös av att bli sövd. Så- upp igen, ut med nål och klappar på kinden från den snälla operationssköterskan. Jag kände mig dock jättedum som hade upptagit deras tid men de bedyrade att det var ju inte nåt som jag kunde rå över och att det var ju bara skönt för mig att jag slapp bli skrapad.
 
De hämtade Jon i väntrummet och vi kunde efter att jag bytt om lämna sjukhuset. Jag känner mig så lättad och kan för första gången på en vecka se framåt och faktiskt känna lite glädje med och inte bara sorg. Det som hänt är så otroligt ledsamt och onödigt men nu är det dags att blicka framåt och ändå vara tacksam för den vård som jag fått och framförallt all stöttning från alla håll. Tack från djupet av mitt hjärta för alla fina sms, meddelanden, samtal, kramar och hejarop. Vilka underbaringar jag har i min närhet <3
 
Jag är sjukskriven veckan ut och ska vila, läka och samla energi. Livet går inte alltid åt det håll man vill men oftast så blir det i slutändan väldigt bra ändå.