A star is born

Häromkvällen hade Jon och jag dejtnight eftersom lilleman var hos mamma och pappa över natten. Vi var och åt på Grilleriet och såg sen den stora snackisen "A star is born". Har ni sett den? Alltså, wow! Musiken är helt fantastisk och Lady Gaga och Bradley Cooper är så bra! Jag grät och blev så berörd av denna filmen och kan inte riktigt sluta tänka på den. Tjejen jämte mig i salongen grät så mycket så jag trodde att hon skulle tuppa av. Gav henne en pappersservett när halva filmen gått och hon sa efter filmen att den var välbehövlig, haha. Hörrni, se filmen om ni inte redan gjort det!
 
 
Älskar denna scenen i filmen. Blev dessutom väldigt förvånad över att Bradley Cooper kan sjunga. Bilden är lånad från Google.
 
En annan sak. Är det fler än mig som känner en enorm trötthet efter att klockan vreds tillbaka i helgen? Herrejösses alltså! Jag lägger mig tidigt och sover länge om morgnarna. Jag hade kommit in i en bra rutin och gick upp på morgonen när killarna går upp för dagis och jobb. Denna veckan har jag gått och lagt mig igen och sover ett par tre timmar till. Det måste ju vara vintertiden. 
 
Idag ska jag till terapeuten och det ska bli skönt för det var ett tag sen jag var där nu. Helst hade jag velat gå en gång i veckan men det finns tyvärr inga tider för det. Istället så får jag många "hemläxor" som vi sen utvärderar vid varje besök. Det är också bra. Tanken är ju att jag ska klara mig själv med de verktyg som jag får av henne. Andningsteknik är t ex ett sådant. Viktigt att andas rätt. Innan terapeuten ska jag möta upp min fina vän Jennie för lunch och det ska bli mysigt.
Allmänt, Familj, kärlek & vänner, Utmattning | | 2 kommentarer |

Åh vad jag saknar att blogga!

Nämen hej! Den där blogglusten kom plötsligt idag så då ville jag såklart ge er ett livstecken från mig. Jag mår bättre för varje vecka och även om jag är tacksam för det så är jag livrädd för bakslag. Det är tydligen vanligt att man få nån form av bakslag i takt med att man börjar komma tillbaka till sitt arbete och vardagen igen så därför kommer jag trappa upp tiden på jobbet successivt. Jag är egentligen sjukskriven på heltid till sista januari men planen just nu är att jag ska börja jobba 25% från och med december. Allt i samråd med min terapeut såklart.
 
Det är svårt att acceptera att man inte har samma stresstålighet som tidigare. Kanske är det på både gott och ont. Uppenbarligen så var det ju inte sunt för mig att ha så många projekt på gång samtidigt. Det betyder dock inte att jag inte klarar av att rodda flera saker utan mer att jag måste lära mig prioritera rätt och inte göra allt med perfektion. Tänka lite good enough och inte känna att jag ska klara/göra allt själv. Förstår ni hur jag menar?
 
Tycker ni förresten att jag skriver för mycket om min utmattning? Kanske inte så roligt att läsa om, haha. Jag har haft sådant sug efter att blogga som "vanligt" med inlägg om inredning, diy och allt annat jag tycker om men eftersom min kamera varit kaputt sen flera månader tillbaka så har det inte varit lika roligt. Jag älskar ju att fota (fotar alltid manuellt även om jag inte fattar det där med skärpedjup och allt utan helt enkelt bara testar mig fram, haha) och tycker det är roligt att dela med mig av mina bilder. Igår beställde vi faktiskt en ny kamera (en Canon eos M50) som kommer på fredag. Så då kanske det blir liv i den här gamla bloggen igen :) 
 
Så, vad vill ni läsa mer om? Ge gärna en input!
 
 
I brist på nya bilder så slänger jag upp en av mina favoritbilder på Arvid. Alltså, ser ni de där goa kinderna! Här är han drygt ett år. Åh vad jag saknar den tiden! Den där syskonlängtan finns såklart kvar men just nu är det inte läge med hormonbehandlingar och allt sånt där. Kanske blir det inga fler barn men då får det vara så. Tacksamheten över den här godingen är enorm och det är framförallt något jag har insett de senaste månaderna. Älskade Arvid Gustav Loui ♥

Allmänt, Familj, kärlek & vänner, Utmattning | | Kommentera |

Inga krav

Bloggstatistiken är inte så hög längre. Helt förståeligt. Det krävs ju att man som bloggare tar ett ansvar gentemot sina läsare och publicerar inlägg på daglig basis. Det är över en månad sen som det hände något här inne och det är nog mitt längsta uppehåll. Men just idag, just nu, fick jag ett så himla sug att blogga. Det är ju egentligen precis så det ska vara. Bloggen blir bäst när det finns lust bakom och inte blir något krav. 
 
Jag har nu varit sjukskriven i snart två månader. Det känns längre än så. Dagarna är rätt trista men jag förstår att jag måste låta det ta tid och inte stressa fram att må bättre. Jag har börjat med KBT-behandling hos en jättetrevlig kvinna och jag är glad att jag klickat med henne. Viktigt i terapi ju, att man känner kemi med terapeuten. Tills nästa gång har jag fått en läxa. Jag ska lära mig att andas. Låter helt sjukt jag vet. Men faktum är att jag under väldigt lång tid har andats endast med bröstkorgen och inte ner i magen. Tydligen vanligt vid stress. Så varje dag ska tid avsättas till det. Det är svårt för samtidigt som det behöver bli en rutin så får det inte bli ett krav att göra nåt. 
 
Motion är också en sådan sak som inte får bli ett krav eller ett måste. Jag är en person som gärna vill ha ett syfte med det jag gör. Så att gå ut och gå bara "för att" är inte riktigt min grej. Jag vill få puls, bli svettig, släppa loss endorfiner. Terapeuten har gett mig dispans till just detta, haha. Men runkeepern är avstängd och istället för stressig musik lyssnar jag på ljudbok. Och det stora hela handlar ju om att kunna varva ner mentalt och det gör jag genom att knata på i lagom takt och inte snigla mig fram.
 
De senaste två månaderna har jag förutom tränat på att vila då, tittat på serier, målat tavlor (vilken grej!) och försökt göra sådant som ger mig glädje utan prestige. Klurigt för en som i princip gör allt med prestige och press. Min läkare säger att n helt ny värld kommer att öppnas för mig och jag hoppas han har rätt. Livet är alldeles för kort för att stressa, känna krav och vara bäst på allt. Håller ni inte med? 
 
KRAM!
 
 
Här är två tavlor som jag målat. Den översta är min favorit. Den hänger i vardagsrummet. Den rosa hänger ovanför sängen men ska eventuellt vidare till en vän sen. Jag har målat några fler tavlor men de har blivit sålda och jag är så tacksam att mina tavlor uppskattas. Känns stort!
 


Allmänt, Utmattning | | 2 kommentarer |
Upp