För fjorton veckor sedan

Tittar ni på Ernst? Jag är som fastklistrad men passar på med ett snabbt inlägg här i reklampausen. Åskan rullar över huset och kommer den närmre så får vi nog stänga av tvn och dra ut kontakterna. Sånt måste man göra på landet, haha. På tal om Ernst så gillar jag min stora vas så mycket och är bra sugen på att köpa den i fler storlekar. Åh jag skulle så gärna vilja gå på Formex-mässan och träffa min stora inredningsidol!
 

Ikväll åkte den första kissen till sitt nya hem. Min arbetskamrat och hennes familj hämtade lilla Mimmi och det känns allt lite tomt. Imorgon kommer nästa arbetskamrat och hämtar Sigge. Tiden har gått så fort och vips så blev de 14 veckor. Även 14 veckor sedan missfallet. Tänk, hade det gått vägen så hade jag varit mer än halvvägs nu. Det var ju inte såhär året skulle bli...
 

Man kanske inte är någon stålkvinna

Vaknade vid två inatt med sådan sjuk värk i kroppen. Som febervärk ni vet. Ingen feber dock så jag pallrade mig upp och lämnade lilleman hos mamma och pappa innan jag gled in på jobbet lite senare än vanligt. Sen har jag mått kymigt hela dagen. Hoppas att det inte är nån sjuka på g igen utan helt enkelt beror på att det varit lite mycket på sistone. Ligger just nu i ett varmt skumbad och det är banne mig vardagslyx.


Allt det här med ivf:en har tagit mer på mina krafter än vad jag var beredd på. Och då har vi inte ens börjat med behandlingen. Alla kast mellan väntan och besked har varit, och är, rätt så påfrestande. Ska bli skönt med några dagars julledigt och bara vara med familjen och vara här och nu. Snart är det ett nytt år och varje nyår känns lite som en nystart. Hur det än blir så blir det bra för jag har fantastiska killar i min lilla familj, underbara föräldrar och bror, ett roligt och givande jobb med kanonkollegor, flera nära vänner och trygghet i mitt liv. 

Blir lite blödig här i badkaret, haha, men vill bara avsluta med ett stort jäkla tack till er ovanstående. Tack för att ni finns i mitt liv och tack för att ni berikar det varje dag! 








När väntan blir ännu längre

Ni kanske undrar vad som händer i vår lilla ivf-karusell? Igår fick vi våra provsvar och de var bra på ett sätt men lite sämre på ett annat. Jag fick tyvärr inte godkänt-stämpeln till att köra igång efter nyår och jag kommer att få lämna nya prover i februari. Det känns ärligt talat så himla surt och just nu väldigt jobbigt. Vi har ju varit så himla inställda på att få börja med hormoner och allt direkt efter nyår så nu känns minst två månader till väldigt långt borta. 
 
Häromdagen fann jag en blogg som handlar om bland annat just ivf. Carolina delar verkligen med sig av deras känslor och tankar och har dessutom lagt upp filmer där de pratar om äggplock och allt runtomkring. Så intressant och väldigt givande för nån som är mitt i karusellen. Tips tips till er andra som befinner sig i samma sits som oss!